Synen på den offentliga sektorns storlek

Publicerat av
november 21, 2011

Efter år av underskott och galopperande statsskulder står många länder i Europa nu inför tuffa besparingar. I Grekland har opinionen varit starkt kritiskt till regeringens sparåtgärder. Gatorna har fyllts av medborgare som menar att de nedskärningar som har föreslagits kommer att slå både fel och för hårt.

Det närmaste Sverige har kommit en liknande situation var under 90-talskrisen. Då befann sig Sverige i en situation med hög inflation, skyhöga räntor, negativ tillväxt och en statskuld som närmade sig 80 procent av BNP. Den socialdemokratiska regeringen tvingades göra stora nedskärningar i offentlig sektor och många offentliganställda förlorade jobbet.

Siffror från SOM-institutet visar att det långt innan 1990-talskrisen, ända sedan 1980-talet, fanns ett stöd i opinionen för en minskad offentlig sektor i Sverige. Detta borgade sannolikt för den borgerliga valsegern 1991.
asikteromoffentligsektor2

Kommentar: Frågan som ställdes av SOM-institutet var, ”Nedan finns ett antal förslag som förekommit i den politiska debatten. Vilken är din åsikt om vart och ett av dem?” Alla respondenter som tog ställning till något av förslagen i frågebatteriet ingår i procentbasen. Påståendet var: ”Minska offentlig sektor”. Fem svarsalternativ: ”Mycket bra förslag, ganska bra förslag, varken bra eller dåligt förslag, ganska dåligt förslag, mycket dåligt förslag”. Läs SOM-institutets undersökning här.

En dramatisk ökning av andelen som ville minska den offentliga sektorns storlek inträffade dock mellan 1989 och 1990. Detta kan tolkas som att det fanns en medvetenhet om Sveriges statsfinansiella krissituation.

När krisen eskalerade och reformerna började genomföras började så opinionen vända. Det första krispaketet kom den 20 september 1992 och innebar bland annat att semesterdagar togs bort, höjd livsmedelsmoms, sänkt barnbidrag och ytterligare en karensdag. Opinionen för en minskad offentlig sektor började avta. Statistiken visar att det detta år, för första gången på över ett decennium, var en majoritet av svenskarna som inte ville se en minskning av den offentliga sektorn. När Socialdemokraterna sedan vann valet 1994 och lanserade ytterligare ett stort krispaket med betydande besparingar i offentlig sektor ökade denna andel ytterligare.

Det är ändå viktigt att inte glömma det långsiktiga perspektivet. Utan ett underliggande missnöje med den offentliga sektorns funktionsätt hade reformpaketen troligen varit betydligt svårare att genomföra.

Sedan 90-tals krisen har stödet för att behålla den offentliga sektorn legat stabilt. Andelen svenskar som inte vill se minskningar i den offentliga sektorn har i snart tjugo års tid varit större än andelen som vill se minskningar.

Opinionen gällande den offentliga sektorns storlek reflekterar till viss del hur det faktiskt förhållit sig. Under 1980-talet steg Sveriges skattetryck som andel av BNP, dvs. hur stor den offentliga sektorn är i förhållande till den totala ekonomin, från 50% till knappt 57%, sedan krisen i början av 1990-talet har skattetryck sjunkit till knappt 46%. Ser man däremot till andelen sysselsatta inom offentlig sektor har den legat mer eller mindre konstant runt 32-33% de senaste tjugo åren.

Frågan om den offentliga sektorns storlek bör sannolikt ses i ett bredare perspektiv än bara själva volymen eller andel av BNP, för väljarna är det centrala hur offentliga sektorn upplevs fungera i allt från kvalitet till skattesystem och regler. Dessa mjuka variabler spelar sannolikt en betydande roll för opinionen och stödet för eventuella reformer.

Per Nilsson, Head of Public Opinion Analysis per.nilsson@demoskop.se

Dela: