Reaktioner på debattartikel om SD

Publicerat av
november 26, 2012

Min debattartikel på Brännpunkt om SD förra veckan har väckt en del reaktioner. Bland dem som varit negativa finns allt från upprörda sverigedemokrater till dem som anser att beskrivningen av de aktuella SD-riksdagsmännen som ”omdömeslösa” inte på långa vägar räcker för att uttrycka den vrede de själva känner. Många av reaktionerna har varit reflekterande och genomtänkta, medan andra snarare är obalanserade ryggmärgsreaktioner som visar att man överhuvudtaget inte förstått artikeln. För att vara tydlig – artikeln handlade inte om invandringens storlek, inte heller om hur integrationen fungerar. Det görs inte heller några som helst värderingar i förhållande till dessa frågor.
 
Poängen med artikeln var att lyfta konsekvensanalysen och att sätta händelsen i relation till de opinionsframgångar Sverigedemokraterna haft under en tid. Om situationen hade gällt ett annat parti så skulle vi, till skillnad vad många verkar tro, inte undvikit att kommentera den. Däremot är inte alla händelser av samma mediala intresse. Missgrepp som vi kommenterat i olika former är exempelvis Socialdemokraternas och Miljöpartiets mindre lyckade försök att samarbeta med Vänsterpartiet inför valet 2010 och alliansregeringens problem med opinionen efter tveksamma ministerrekryteringar. Att kommentera politiska effekter efter viktiga händelser är alltså en del av det vi gör. Att ifrågasätta om värderingar, identitet och visioner samstämmer mellan SDs kärna och partiets nytillkomna sympatisörer är en naturlig del av konsekvensanalysen.
 
I artikeln ifrågasätter jag de snabba analyser som gjorts där man med hjälp av opinionsmätningar konstaterar att ”förtroendet rasar” för SD. Problemet är att man då okritiskt har mätt hur uppfattningarna har utvecklats i hela befolkningen när fokus måste ligga på de strategiska väljargrupperna. De kortsiktiga konsekvenserna av händelsen kan vi inte bedöma förrän vi har resultaten från kommande väljarbarometrar. För att förstå de långsiktiga konsekvenserna så måste frågan ställas om  förutsättningarna  att gentemot sympatisörerna hålla ihop partiet värdemässigt och att inifrån bemanna med kompetenta politiker. De som anser att det är ett orimligt och subjektivt ifrågasättande är fria att tycka så.
 
Under många år har det klagats i leden av SD-sympatisörer att partiet inte få komma till tals och osynliggörs i media. När man nu får utrymme och granskas så är också det orättvist. I själva verket är väl just det en del av politikens vardag, men det verkar som att många av sympatisörerna hellre lever kvar i bilden av utanförskap. Om det är partiets drivkraft så är det svårt att fullt ut bli ett etablerat politiskt parti som är någonting annat än en protest mot makthavarna.
 
Anders Lindholm
VD Demoskop

Dela: