Öppning för en politisk diskussion kring turordningsreglerna

Publicerat av
oktober 16, 2009

I Dagens Industri (16/09) skriver Demoskops vd Anders Lindholm en debattartikel om allmänhetens syn på turordningsreglerna.
Artikeln bygger på en undersökning som genomförts inom ramen för Demoskop – Onlinepanelen, 7 – 8 oktober 2009. 895 personer svarade på frågorna. Vägning har gjorts med avseende på kön ålder och partisympatier.
 
Läs mer om underökningen här.
 
 
Öppning för en politisk diskussion kring turordningsreglerna
 
Företagare sätter konsekvent turordningsreglerna högt på listan över önskade förändringar. Politiskt har lagen om anställningsskydd, LAS, länge representerat en av skiljelinjerna i svensk partipolitik. Oppositionspartierna har traditionellt försvarat lagstiftningen, medan de borgerliga partierna, om än med olika högt tonläge, har verkat för en reformering. För närvarande är emellertid turordningsreglerna med den kontroversiella sist-in-först-ut-principen inte under omprövning av regeringen. Bakom denna vändning återfinns två skäl. Det ena är att en reformering av turordningsreglerna inte anses vara nödvändig den svenska arbetsmarknaden är redan tillräckligt flexibel. Det andra är väljarstrategiskt – en reformering av LAS antas väcka upprördhet bland allmänheten och skrämma bort mittenväljare. Vi har närmat oss frågan om de politiska riskerna. Inget parti har före slagit att ta bort LAS.
 
Det är inget reellt politiskt alternativ. Men att dra slutsatsen att förslag till reformering av nuvarande regler kommer att resultera i kalla handen från väljarna är inte lika självklart. Demoskop har tidigare granskat frågan om LAS för kunders räkning. Nyligen kontaktades vi av Axess-TV för att uttala oss om människors attityder till LAS. Det kunde dock inte göras med mindre än att vi hade en aktuell bild av situationen. Vi lät därför omgående genom föra en undersökning inom ramen för vår internetpanel. Totalt svarade 895 personer på frågorna. En tydlig slutsats är att turordningsregeln är en vattendelare i opinionen. En knapp majoritet, 58 procent anser att nuvarande regelverk är bra, medan fyra av tio, 41 procent, är kritiska. Det finns inga demografiska faktorer, som ålder eller kön, som förklarar skillnaden. Inte heller är anställningstiden avgörande för inställningen till turordningsreglerna. De som har varit anställda länge är inte mer benägna att bibehålla nuvarande regelverk än de som arbetat kort tid, trots att det ger dem ökad anställningstrygghet jämfört med övriga anställda.
 
En förklaring kan vara att de som har varit anställda länge inte uppfattar att sist-in-först-ut-principen ger dem ökad anställningstrygghet, alternativt är de kritiska av principiella skäl. Den huvudsakliga skiljelinjen är i stället, som förväntat, den partipolitiska. Bland alliansanhängarna är det 62 procent procent som anser att nuvarande regelverk är dåligt, medan motsvarande gäller för 25 procent av oppositionens sympatisörer. Skillnaden är markant, men det är ändå relativt många av oppositionens sympatisörer som ifrågasätter reglerna. Den spontana invändningen mot turordningsreglerna är dels att de försämrar företagens möjligheter till kompetensförsörjning, vilket gör det svårt för Sverige att hävda sig i den internationella konkurrensen. Dels att turordningsreglerna försvårar för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden och därmed leder till högre ungdomsarbetslöshet. De som är positivt inställda till turordningsreglerna pekar främst på behovet av trygghet för dem som har varit länge på arbetsmarknaden, eftersom äldre kan ha svårt att hitta ett nytt jobb.
 
Även om en knapp majoritet stödjer de nuvarande reglerna för uppsägning, är det utifrån våra erfarenheter om människors inställning till rådande regelverk en anmärkningsvärt hög andel som är kritisk. Människor tenderar att vara skeptiska till förändring och relativt nöjda med situationen som den är.
 
Opinionsundersökningar visar därför oftast att dagens situation uppfattas som det normala, eller åtminstone accepterade, medan förändringar utgör ett hot. Fallet med turordningsreglerna avviker i det avseendet, då det finns en tydligt kritisk opinion mot nuvarande regelverk. Motståndet blir än större om resonemanget om sist-in-först-ut-principen ställs på sin spets. På frågan om ”Ett alternativ till sist-in-först-ut skulle kunna vara att anställningstryggheten avgörs av hur bra man klarar av jobbet?”, var sju av tio, 68 procent, positiva till en sådan princip. Det gäller även en knapp majoritet, 55 procent, av oppositionens sympatisörer. När alternativen, principen om sistin-först-ut eller kvalifikation, ställs mot varandra blir det således tydligt att ”kvalifikation” är det alternativ allmänheten föredrar. Det är ett resultat som alldeles uppenbart öppnar möjligheter att politiskt närma sig frågan.
Förändringar av gamla regelverk åtföljs säkerligen av komplikationer kring rättvisa, tillämpning, tolkningar, definitioner och så vidare. Vad som är rätt väg att gå är möjligen inte alltid samma sak som folkviljan. För att det politiska systemet ska fungera är det emellertid avgörande att politikerna inte agerar utifrån felaktiga uppfattningar om allmänhetens bild av verkligheten.

Dela: