Myter och verklighet om partisympatimätningar

Publicerat av
mars 1, 2010

Under senare tid har det i P1 Medierna (7/2) och Agenda (8/2) förekommit en debatt om tillförlitligheten i de partisympatimätningar som publiceras. Frågan om man kan lita på mätningarna är viktig med tanke på den uppmärksamhet de ges och den eventuella påverkan de har på politiken och väljarna. I det senaste numret av nyhetsbrevet Veckans Brief (nr 8) skriver Demoskops vd Anders Lindholm en artikel om partisympatimätningar och hur man bör förhålla sig till resultaten.
I artikeln tar Anders Lindholm upp fyra vanliga invändningar mot partisympatimätningar.

1. ”Opinionsmätningar kan man inte lita på”
Att opinionsmätningar inte går att lita är en återkommande invändning i debatten eller vid köksbordet. Det är givetvis bra med en kritisk hållning till de sanningar som ges i media. Alltför ofta publiceras undersökningsresultat där illa formulerade frågor är en av flera brister, men kvalitetsproblemet är inte påtagligt för just partisympatimätningar i Sverige. Snarare är kvaliteten internationellt sett hög.
Hur väl mätningarna överensstämmer med verkligheten kan egentligen bara bedömas då det finns ett facit, det vill säga i direkt anslutning till valet. Inte heller det är okomplicerat då rörelserna kan vara stora under den sista veckan. I den valdagsundersökning som Demoskop lät genomföra 2006 förutspåddes att skillnaden mellan blocken skulle bli 2,1 procentenheter. Utfallet blev exakt så. En sådan precision kräver givetvis ett mått av tur. Avvikelser förekom, men på partinivå var det genomsnittliga felet mindre är en procentenhet. De etablerade opinionsföretagen lyckades, trots ett mycket jämt val, förutsäga både vilket block som skulle få majoritet och vilka partier som var vinnare och förlorare.
Andelen väljare som byter parti har ökat betydligt under senare år. Enligt Göteborgs universitets valforskningsprogram bytte 4 av 10 väljare parti valet 2006. I det turbulenta valet 1991 var den andelen knappt 3 av 10 och i valet 1988 var det endast 2 av 10 som bytte parti. Väljarrörligheten har därmed i princip fördubblats på 20 år. Samtidigt ställer nya mättekniska problem – som exempelvis större bortfall och färre personer med fast telefon – allt högre krav på undersökningsmetodik. Den utvecklingen till trots finns det inga tydliga tecken på försämringar i partisympatimätningarnas precision.
2. ”Mätningarna ger helt olika resultat”
Att olika partisympatimätningar visar olika resultat är en vanlig föreställning. Då glömmer man ofta att tidsperioden för mätningen är helt avgörande – speciellt i tider av stor väljarrörlighet. Under januari uppmärksammades att en mätning från Synovate indikerade att allianspartierna knappade in, vilket skilde sig från andra resultat. I stället för att då dra slutsatsen att det handlade om en verklig förskjutning i väljarsympatierna så ifrågasattes resultaten. Förskjutningen och några mer partispecifika rörelser bekräftades därefter såväl i Demoskops som i Sifos mätningar. Slutsatsen är att skillnader noteras, men sällan likheter.
När man studerar de etablerade partisympatimätningarnas rörelser över längre tidsperioder så är det slående hur väl tendenserna sammanfaller. Givetvis förekommer variationer som kan relateras till annat än mätperiod. Urvalsförfarande, intervjuperiodens längd, statistisk säkerhet, frågeställning och vägningsförfarande skiljer mellan mätföretagen, vilket leder till skillnader på marginalen. Men att det förekommer olika angreppssätt är positivt då det ger förutsättningar för en diskussion kring vad utfallen egentligen säger och hur mättekniken kan förfinas ytterligare.
3. ”Resultaten styrs av någons agenda”
Invändningen att partisympatimätningar visar resultat som någon beställt är rimligtvis ovanlig, men desto mer allvarlig. Här måste göras en tydlig distinktion mellan utfall och kommentarer.
Inget mätföretag har intresse av eller ens möjlighet att manipulera med resultaten. Företagens trovärdighet vilar till stor del på just förmågan att göra objektiva partisympatimätningar. Men det förhindrar inte att partistrateger, journalister eller andra aktörer kan ha skäl att kommentera resultaten utifrån en egen agenda. Både övertolkningar och kritik mot resultaten är därför naturliga inslag.
4. ”Väljarsympatimätningar påverkar opinionen”
Det finns de som anser att redovisningen av väljarsympatier är meningslös. Men till skillnad från exempelvis kommersiell verksamhet så är återkommande mätningar kanske den enda kvittensen på arbetet i den politiska världen. De svenska partiernas medlemsantal har mer än halverats de senaste tio åren och inget parti har en gräsrotsrörelse som tillräckligt väl kan fånga upp viktiga rörelser i opinionen.
En rakt motsatt uppfattning är att mätningarna snarast har för stor betydelse då de också kan påverka opinionen. I vissa länder, till exempel Frankrike, är det förbjudet att publicera resultat strax före valet. Sannolikt kan mätningarna påverka väljarna, men de utgör också väsentlig konsumentupplysning på ett sätt som borde vara helt grundläggande i en öppen och modern demokrati.
Anders  Anders Lindholm, vd Demoskop
Dela: