Debatt – SNS granskning av svenska partibarometrar

Publicerat av
maj 22, 2008

Kritik mot opinionsinstituten

För två år sedan riktade Sören Holmberg och Olof Petersson, via DN-debatt, massiv kritik mot de svenska opinionsmätningarna och deras tillförlitlighet. Kritiken handlade primärt om vägningar på föregående val, men berörde även andra problem. I ingressen till artikeln sägs: Opinionsinstitutens partimätningar dras med allvarliga kvalitetsproblem.”… ”Skälet till institutens misslyckande är att de viktar undersökningarna efter hur de tillfrågade röstade i föregående riksdagsval.”

I samband med valet kunde vi ändå konstatera att alla opinionsinstitut, oavsett vägningar eller andra metodaspekter lyckades rätt väl. Trots ett jämnt läge förutspådde alla en alliansseger. Vilka valets stora vinnare och förlorare var blev också i stort riktigt.

Vid ett motsvarande seminarium 21 maj 2008 presenterade Holmberg och Petersson sin senaste analys av de svenska väljarbarometrarna. Den vägningsnorm som man med emfas tidigare förespråkat gällde nu inte längre och utan vidare diskussion så har man helt ändrat ståndpunkt.

Det finns dock skäl att försöka på nytt beröra frågan om vad som i sammanhanget är rätt och fel – eller kanske snarare nyanser av samma sak.

Vägning eller inte vägning?

Alla som mäter opinionen gör också någon form av vägning av resultaten för att de på bästa sätt ska representera befolkningen. Så även Demoskop. Fram till hösten 2005 vägde vi också med avseende på vilket parti man röstade på i föregående val. Därefter har vi avstått från den vägningen, men bibehåller den mer uppenbara vägningen på demografiska faktorer.

Skälet till att vägning på föregående val har ifrågasatts är att tillförlitligheten i svaret på vilket parti man röstade på senast kan vara begränsad. Problemet blir särskilt stort om ett parti gör en rejäl uppryckning vid ett val men sedan tappar i stöd. Benägenheten att komma ihåg eller att kännas vid att man röstade på partiet sjunker då och vägningen kommer snarast försämra den representativitet man säger sig uppnå. Det var den uppfattningen som Olof Petersson och Sören Holmberg stod för under våren 2006, men som man nu har lämnat.

Vad syftar mätningen till?

Vad man lätt glömmer i diskussionen om huruvida man ska väga på föregående val eller inte är att det inte bara är en fråga om tillförlitlighet utan också om syftet med mätningen. Vad är det man egentligen mäter? Genom att väga på föregående val försöker man förutsäga beteendet och prognostisera valutgången. Det låter sig dock inte göras långt före ett val, varför vi anser att det är ett orimligt syfte.

Vad man däremot kan göra är att mäta hur väljarstödet, d v s opinionen utvecklas. Det är målet för Demoskops väljarbarometer och då har vi inte heller någon ambition att försöka stabilisera resultaten genom vägning. Väljarbarometrar kan således sägas mäta såväl inställning som agerande, vilket försvårar syftesbeskrivningen

På vilket sätt påverkar vägningen resultaten?

Förespråkarna för en vägning hävdar att det ger de mest korrekta siffrorna. Vad som är rätt kan dock endast konstateras i samband med det verkliga valet. Vi har för TV4s räkning gjort valdagsmätningar vid tre olika tillfällen.  Då, och endast då, har ambitionen varit att prognostisera valutgången och vi kan då också fastslå hur nära det verkliga utfallet vi kommer.

I våra valdagsprognoser har vi i regel kommit närmare de verkliga resultaten än vad man gjort genom andra närliggande mätningar. Inte ens i de sammanhangen ges emellertid ett entydigt svar på om en vägning på föregående val ökar eller minskar precisionen. Vid något fall har vägningen förbättrat utfallet och i något annat fall har det istället försämrats.

En fråga om hur känsligt instrumentet ska vara

Vad vi däremot vet är att en vägning ökar stabiliteten i resultaten. Om det är önskvärt är en sak, om det ger mer korrekta siffror en helt annan. Vi hävdar dock att det, för exempelvis Folkpartiet, finns fog för stora rörelser i väljarbarometern. Sympatierna är flyktiga. Det är ett potentiellt parti för många, men det är också många av sympatisörerna som kan tänka sig andra alternativ. Om de verkliga väljarsympatierna istället är stabila, så blir även variationerna i mätningarna små – även utan vägning. Ett tydligt exempel på detta är att stödet för Kristdemokraterna som i Demoskops väljarbarometer inte har fluktuerat med mer en procentenhet under en trettonmånadersperiod.

Genom att inte väga på föregående val ökar således känsligheten i instrumentet och det är snarast där man bör uttrycka vilken ambition man har med sina mätningar. Fördelarna med ett känsligt instrument är uppenbara. Framförallt ökar det  möjligheterna att avläsa även kortsiktiga effekter av exempelvis en partistämma, en affär, ett utspel eller andra mediala händelser i politiken.

Partiernas långsiktiga utveckling

En slutsats från SNS seminarium är att fluktuationerna i Demoskops väljarbarometer ifrågasätts. Vi har på detta sätt försökt klargöra vad de beror på och varför vi anser att de är relevanta.

För att ändå göra en anpassning till de nygamla normerna för väljarbarometrar kommer vi dock göra ett tillägg i resultatredovisningen. Parallellt med ordinarie väljarbarometer publiceras fortsättningsvis även nivåer för partiernas långsiktiga utveckling. Denna nya långsiktiga barometer kommer bygga på tremånaders genomsnittliga värden och på att vägning görs med avseende på föregående val. Det innebär att underlaget för mätningen bygger på 3 000 intervjuer med röstberättigade.

Den nya skuggbarometern är eventuellt av begränsat medialt intresse och kommer inte fånga några kortsiktiga förändringar, utan ska främst ses som ett inlägg i debatten om syftet med och tillförlitligheten i väljarbarometrar. På det sättet har vi ett ben i båda lägren och kan leva upp till mer än ett syfte med mätningarna.

 

Inte en fråga om rätt eller fel

Alla aktörer inom området försvarar sin position och sitt tillvägagångssätt, men ibland görs det utifrån perspektivet att man står för den enda och korrekta normen, dvs man skapar det facit som inte finns mellan de faktiska valen. Samtidigt ska sägas att en av poängerna med att det finns ett antal aktörer som mäter partisympatier är just att man har olika synsätt på hur det ska göras och vad man mäter.

Fokus på representativiteten

Diskussionen på SNS-seminariet kring frågan om vägning på föregående val saknade nyanser, men värre är att den kom alltför mycket i fokus. Den hanterades också som en fråga om antingen eller, medan det i realiteten handlar om en metodik som bland opinionsinstituten görs i olika grader. Det kom också att underblåsa uppfattningen om att skillnaderna mellan mätningarna är större än vad de är. I generella termer är det snarare så att alla mätinstrument över tiden speglar de övergripande tendenserna och i mätningar som görs parallellt inför valen så är skillnaderna begränsade.

En fråga som man istället borde haft mer fokus på är hur man över tiden ska kunna försvara representativiteten då urvalsgrunderna försämras och andelen vägrare ökar. Hanteringen av telenummerurval, kombinationer av fasta och mobila abonnemang, eventuell övergång till eller komplettering av webbmätningar är några av de frågor vi står inför och som kommer vara avgörande för representativiteten i mätningarna. Här kommer det sannolikt hända mycket under de närmaste åren.

Anders Lindholm

Dela: